Att vara mamma och mista sin mamma!

Livet går i cirklar och nu är det min tur att vara mamma och inte ha en mamma som lever... så som min mamma hade det efter att min mormor gick bort! hm... nu förstår jag först lite av den sorg som min mamma hade när mormor gick bort 1993. Hon blev iallafall 93 år gammal och min mamma bara 73 år! Det känns extra hårt då jag så gärna hade velat att min son på 3.8 år skulle få chansen att träffa sin mormor lite mer. Avståndet ner till Öland gör det inte lättare heller... de är permanent boende där sedan 2006. Nu blir det bara morfar kvar där nere.... Neo min son svarade när jag berättade att mormor gick bort igår kväll (som jag sa då den 14 okt på morgonen...) att kommer du ihåg att mormor var sjuk och kunde dö? nu har det hänt och igår somnade mormor in och dog i sin säng! Neo funderar en liten stund och säger sen. Stackars lilla mormor, med sin lilla röst. Han förstod precis och vi hade spenderat 10 dar innan hon dog på Öland med mina båda föräldrar. Han hade sett hur hon blev sämre o sämre.... Nu går livet vidare och min mamma kommer att finnas i mina tankar o i mitt hjärta så länge jag lever.